Vego Eco

Nu kommer det – regnet

Hur många åskoväder har det egentligen dragit förbi idag? Jag har tappat räkningen. Nu är ett nytt på ingång helt klart.
 

Självklarheten att få barn. Eller inte.

Tänk så mycket känslor ett sånt litet plus kan frambringa!

Inte på något som helst sätt önskar jag att någon som vill ha barn ska behöva vara utan, att inte få den skatt de så innerligt önskar och längtar efter. Smärtan att inte bli gravid, oron och längtan som kretsar kring ovetskapen om det någonsin kommer att komma en bäbis till familjen eller inte, den är hemsk. Jag vet. Men det har till slut gått bra för mig, jag som har en hel liten skattkista vid det här laget. Men det har varit en lång, krokig och smärtfylld väg dit. Det finns de som precis vandrat in på den vägen, de som befinner sig mitt på den, eller äntligen har fått komma fram till en korsning som förändrar livet genom att ge dem det efterlängtade. Antingen naturligt eller med medicinsk hjälp eller adoption.

 
Det är nog få saker som kan väcka så starka känslor som längtan efter barn. Klara Zimmergren beskriver detta på ett väldigt rakt och bra sätt i sitt program i Sommar i P1 tycker jag. Både längtan, avundsjukan men även de negativa känslor man kan känna för alla de som är oförstående och okunniga.
 
Jag önskar som sagt ingen barnlöshet, men vad jag önskar är att fler kunde ha lite större respekt för det mirakel det faktiskt är att bli gravid, att värdesätta det och även att inse vilken stor och privat sak det är. Vad sjutton har en vagt bekant med min eventuella graviditet eller önskan efter barn att göra? Det är väl ändå en av de mest privata saker man kan tänka sig? Ska jag anförtro det till vem som helst? Nej, jag tycker inte det. Bidra gärna med glädje, gratta om någon glatt tillkännager att de väntar barn, men snoka inte efter om de ska ha några eller inte om du inte står personen nära.
 
Att det finns vissa som har lyckan att bli gravida väldigt lätt kan sticka i ögonen på de som kämpar och kämpar. Om det dessutom kombineras med ord som att det var oplanerat eller ”jag ville inte ens ha barn” och liknande är som att strö kilovis med salt i öppna sår.
 
Alla gör som de vill, men jag tycker allt att det kan vara på sin plats att folk börjar se detta med graviditet som något mer privat, inte något man frågar okända människor om i tid och otid. Frågor som t.ex. om ett syskon inte vore på sin plats snart kan vara det värsta en person kan få höra. Det kanske är den önskan som upptar den familjens alla tankar och önskningar. Lyssna på Klaras program, hon lyfter som sagt fram detta på ett lättsamt och fint sätt.

En helt annan sak som också kommer fram i programmet, som en förlängning av människans önskan om barn, är hästens kärlek till sitt föl. Hur det kan skrika och längta efter sitt föl och hur dåligt ett sto mår av att bli av med det. Tänk då ett steg till: samma sak, samma längtan, visar tydligen kor också efter sina kalvar. En sak att kanske tänka lite extra på nästa gång ni tar er macka med smör och ost på tillsammans med ett glas komjölk.
 
Som Klara så fint avslutar sitt program: ”Var inte gammaldags, var modern, skit i kött”. Jag instämmer!

Vegetarisk mat till barn

På Livsmedelsverkets hemsida finns en hel del kostråd att ta del av. Jag har inte läst så mycket där tidigare, men efter tips från en vän så gick jag in och kollade lite. En trevlig läsning visar det sig.

Blir glad av att läsa att de säger vad vi här hemma alltid hävdat, det vill säga att ”en kost med mycket grönsaker, rotfrukter, balkväxter och fullkorn är bra för både hälsan och miljön”. Där står också att även barn kan äta helt vegetarisk mat, veganmat, då den ger tillräckligt med energi.

Jag har aldrig betvivlat det men vet att många andra gjort eller gör det. Precis som jag vet att många dietister bekräftar (bland annat till oss när vi var hos en) så får ofta veg-barn i sig bättre näring än allätande då veg-familjerna är mer medvetna om att äta en ur närings- och proteinintag varierad kost än allätande dito som ofta verkar tro att all näring är tillgodosedd bara för att en får köttbullar eller falukorv till makaronerna.

Vilken kunskap eller inställning du än må ha så kan du läsa mer här om du vill veta mer om till exempel Omega-3-fett, proteiner, järn och B12 med mera. Happy reading!

Förkastliga leksaksautomater

Dessa automater som står i var och varannan butik, jag har så oerhört svårt för dem. Jo, jag minns också att jag tyckte det var roligt att vrida på dem när jag var liten men har ändå inget till övers för dem. Kan man inte bara sluta ha dem? Det är ju knappast något som barn går och ständigt tänker på, det är ju när de ser dem som de vill vrida och ha. Jo de tänker på dem slår det mig nu när jag tänker efter, vilket beror på att de ser dem varje gång de går ut från butiken när de varit med och handlat.

 
Var tillverkas allt detta skräp? Vad innehåller det? Det håller inte många minuter och det stinker. Varken kvalité eller giftfritt. Och nej, jag förväntar mig ingen kvalitétsprodukt för 10 kronor, men det är ju just det som är problemet. Att det strösslas med miljöförstörande skräp som dessutom med all säkerhet innehåller ohälsosamma saker för barnen. Här har du leksaker som garanterat bidrar till en härlig cocktail. Stinkande gummi och plast, inte det jag önskar mig mest.
 
Och hur tillverkas de? Av priset att döma kanske det inte bara är barn i slutledet, utan även i fakriksledet? Skrämmande tanke, eller hur? Att det barnen står och vrider fram glatt i butiken inte bara skadar deras egen hälsa utan även miljön men även barn som varit med i tillverkningsprocessen? Detta med barnarbete har jag inget belägg för utan är mest en hypotes då det dessvärre är just vad som brukar krypa fram när man gräver kring väldigt billiga produkter.
 
Nä, plocka bort dessa maskiner, finns det ingen driftig entreprenör som kan hitta på något bättre att ersätta dem med om nu butikerna tvunget måste ha något sånt här vid sina utgångar?

Just den här jag fotat erbjuder även tuggummi. Spontant känns ju det ur miljöhänseende bättre, men jag undrar vilka E-nummer som finns i för att få fram dessa färger. Vissa var väl i alla fall förbjudna innan vi gick med i EU.

Gungbarn

Önskar att jag hade filmat detta istället. Storebror gav rekordhög fart och han skrattade så att han kiknade.
 

Lillasyster gillar också men fick inte gunga riktigt lika högt.


Bloggbokprat Jellicoe road av Melina Marchetta

Jag har sedan jag var liten alltid tyckt väldigt mycket om att läsa, det har aldrig varit något jag reflekterat över, bara något självklart som hört till. Tyvärr har frekvensen på läsandet gått ner radikalt efter att famijen har växt, precis som filmtittandet också. Tiden räcker helt enkelt inte till allt men det är ju övergående. Tiden går som bekant fort och snart är barnen stora och man sitter antagligen där och önskar att de inte bara vill vara ute med kompisar utan hemma med sina föräldrar också.

 
Trots att jag alltid har läst har jag aldrig varit med i någon bokcirkel. Men för ett tag sedan såg jag Karin Berg som twittrade om enbokcirkelföralla och tänkte att jag ville vara med. Jag visste inte om jag skulle hinna läsa böckerna, det är som sagt det som är problemet. Men med detta som sporre kanske jag skulle ta mig i kragen och faktiskt unna mig mer tid till läsning plus att jag verkligen behöver tips på böcker att läsa.

Först ut för min del blev boken Jellicoe road (finns på t.ex. Adlibris och Bokus). En bok som jag nog inte hade börjat läsa om det inte vore för denna cirkel men är glad att jag läst den. Boken handlar om Taylor som överges av sin mamma på 7-Eleven. Hon växer därefter upp på internatskola i närhet till Hannah som kommer att stå henne mycket nära. Men när även Hannah är borta en dag så börjar Taylor att ta tag i sitt förflutna.
 
Boken är förvirrande i starten men jag är den sortens person som alltid läser ut en bok oavsett hur dålig den är om jag väl har börjat på den. Och det lönade sig i detta fall. Boken utvecklas mycket positivt och att få en djupare inblick i Taylors känslor och hennes historik ger djupa känslor och den historia hon och Hannah visar sig bära på är mycket starka. Det biter sig fast. Tycker också att berättelsen lyckas ta upp och beskriva djupa känslor som kan förekomma både hos förvirrade tonåringar men även i familjer med problematisk bakgrund. Det kan bli för svårt att ta till sig i sin svärta men kommer här fram på ett nyanserat sätt som jag tror passar yngre läsare. Och äldre.
 
Rekommenderas gärna tillsammans med sitt barn, dock ett något äldre än vad jag har. Gissningsvis tror jag att boken lämpar sig för gymnasieålder eller i alla fall slutet av högstadiet.
 
Nu får vi se vad detta cirkelengagemang kan ge vidare. Jag hoppas att jag kommer att få läsa mer tack vare det och redan vid första boken fick jag en mycket positiv läsupplevelse. Det uppskattas.

En vanlig sommarlovsdag, med pannkaka och bullar

Sommar sol och bad!

Nu har äntligen sommarvärmen kommit men oavsett temperatur ser faktiskt våra dagar relativt lika ut. Vi går upp och myser en stund tillsammans på morgonen, sedan äter vi frukost och gör i ordning matsäck. Sedan drar vi iväg nånstans. Målet är förstås olika så på det viset är såklart inte dagarna sig lika, det kan vara museum, badstrand, lekpark etc. Ungefär som alla andra småbarnsfamiljer antar jag.

Det enda smolket i bägaren är väl näringsintaget på lunchen. Vi är riktiga pannkaksälskare i den här familjen och det är ju en så himla bra matsäcksmat så det blir dessvärre det till lunch på tok för ofta. Varvas med olika typer av sallader, men måste nog erkänna att pannkakan leder frekvensen och den är knappast den mest innehållsrika måltid man kan tänka sig. Men vad sjutton, det är ju sommarlov!

De går åt rasande snabbt och det spelar ingen roll hur många man tar med sig, de tar alltid slut.

Äpple efteråt ger ju lite vitaminer i alla fall.
 
En annan sak som är ett måste är ju kaffe och bulle. Varma dagar kanske man inte är så lockad av att stå inne och baka bullar, så det gäller ju att ha laddat frysen full innan för det kan man inte vara utan. Är det inte rent av lag på att man måste ha kanelbullar med sig på utflykt?

Månadens sötsak är denna gång hemifrån, och detta är onekligen vad vi nästintill alltid har med oss hemifrån; pannkaka och icke att förglömma, bullar.
 
Ha en skön sommar!

Bryggartäppan i Fogelströms anda

När jag läste om den nya lekplatsen som byggts med Per-Anders Fogelströms böcker som förlaga blev jag jätteglad. Det lät verkligen som en underbar idé att bygga en park med inspiration om hur det var förr. Precis som Epstein efter invigningen skrev att det är genialt att bygga en lekplats som minner om det gamla söder och jag är förtjust i idén att förena lek med lärande. Tanken att barn ska få insyn i hur det var förr lockade verkligen och barnen var så sugna på att gå dit.

 
Parken var jättefin, supergulligt byggt med liten smedja, Barnängens fabrik och lilla huset som Henning och Lotten bodde i. Dessa detaljer är förstås inget som de små barnen vet något om utan blir väl mer en kul krydda för alla vuxna som tycker om böckerna om det forna Stockholm.
 

Fin var parken som sagt, men tyvärr var den inte någon höjdare enligt barnen. Allt var lite väl litet, kul för de riktigt små barnen, men de hade nog haft roligt även om det varit någon storlek större. Det efterlystes också fler ”lösa” saker. Det fanns några verktyg i smedjan och även bredvid där man kunde mura men de ville ha fler möjligheter att leva sig in i miljön. Barn med idétorka kan tyckas men jag måste försvara dem här. I dessa gulliga små hus så kunde det vara roligt med lite lös rekvisita. Jag vet inte om det inte fanns pga stöldrisk eller om det är just det som hänt, att det har funnits mer.

Kul idé och härligt med en park som inte bara består av röda och blå platssaker som annars verkar poppa ut här och där. Men målgrupp nog de riktigt små, upp till ca fyra år är nog de som har roligast här. Helt klart värt ett besök, men håller inte för någon längre vistelse utan blir ett stopp på vägen till eller från något annat.

Calippo med sorgligt innehåll

Sommaren är här och med den också glassens högtid. Med en mjölkallergiker är detta en rätt så jobbig sak tycker jag. När om jag får fråga, när, ska det bli ett större utbud av mjölkfria glassar i butikerna? Tofuline tex har ju pinnglass, men i hur många kiosker runt om i stan och vid stränder etc. finns de? Inte många dessvärre, om ens någon. Jag har inte sett det någonstans.
 
Det vi brukar få hålla oss till är därmed isglass men jag brukar av gammal vana läsa innehållsförteckningen. När då siktet var inställt på en Calippo som barnen sett och visste helt säkert var en helt vegetabilisk glass så tog vi helt enkelt ett par sådana och skulle gå och betala. Jag varnade dock när jag såg färgen att det kan vara löss i. Men när jag läste så kom jag efter en stund (ja, det är ju en hel del ingredienser i en glass numer) till rödbetsjuice vilket bådade gott. Men vad kommer därefter? Jo, mjölkprotein (varför då?) och nästa som kändes nästan ännu värre: aspartam. Suck. Jag hade lovat dem att få denna glass, vilket skulle ge mig mest ångest, att ge dem den med dessa ingredienser eller att neka när de redan var inställda på det? Kändes hemskt båda två. Så vi tog ett snack om saken och kom fram till att de skulle äta denna, men det skulle också bli den enda.
 
Jag vet fortfarande inte om det var rätt, men så blev det. Tack och lov var den tydligen inte särskilt god, mer rolig, och det är väl det de säljer på. Så de kommer antagligen inte att sörja att de inte får denna igen.

Att man nu förutom mjölkprotein ska behöva akta sig även för aspartam i en glass känns helt sjukt. GB, kan ni vara vänliga och förklara för mig hur ni tänker när ni tillsätter det i glass? Särskilt glass som har en synnerligen barnvänlig approach?

Halloncheesecake under utveckling

Till midsommarfikat så fick jag önskemål från några i familjen att de ville ha cheesecake, så gav jag mig i kast med det. Behövde knappast någon övertalning, önskar att jag ”fick” baka det oftare.

 
Jag var sugen på att göra en med hallon, bär vill man ju ha på midsommarafton. Gräddtårta hade vi redan smällt i oss i mängder så detta kunde bli en bra variant till midsommarbordet. Jag har inget recept på en sådan tårta, så jag testade lite själv. Resultatet blev helt ok. Några tyckte den var toppengod, och det var faktiskt inget fel på smaken däremot tyckte jag att den var något sladdrig i konsistensen. Då jag inte bakar cheesecakes på löpande band så vet jag faktiskt inte riktigt vad jag behöver ändra på i receptet för att åtgärda det. Om det ens måste åtgärdas. En del cheesecakes är ju faktiskt lite ”degigare” i konsistensen än andra.
 

Jag ska testa en gång till så får vi se hur det blir. Blir den lika god då så ska jag naturligtvis dela med mig av receptet. Tills vidare så håller jag på det för att inte sprida några olycksaliga recept och om någon känner till något knep för den perfekta konsistensen så får ni gärna bidra med det.


Passar på att önska er en riktigt trevlig sommar, imorn är min första semesterdag! Tjohoo!