Vego Eco

Spenatlasagne

En rektangulär bit lasagne, toppad med mynta på en tallrik

Spenatlasagne – en klassiker! Enkelt att göra, nyttigt och gott.


Ingredienser:
12 lasagneplattor
olja
1 gul lök
1 vitlöksklyfta
ca 300 g hackad spenat
1 burk krossade tomater
1 buljongtärning
salt och svartpeppar
1 krm muskotnöt
6 dl havremjölk
3 msk idealmjöl
2 msk smör
ca 1 msk b-jäst
riven ost (någon sort du gillar, jag brukar använda ngn från Cheezly)

Skala och hacka lök och vitlök. Fräs i olja tillsammans med spenaten. Tillsätt sedan krossade tomater, buljongtärning och kryddor, låt småputtra ca 10 min.
Gör den vita såsen. Vispa ner mjölet i mjölken, lägg i smöret och låt koka upp och sedan sjuda samtidigt som den andra såsen gör det. Salta och peppra. Rör i b-jästen precis innan du tar den från spisen.
Varva sedan spenat/tomatsåsen, den vita såsen och lasagneplattor i en smord form. Avsluta med vita såsen överst. Strö över riven ost och in i ugnen, 225°C i ca 25 – 30 min.


Servera gärna med något c-vitaminrikt till för att ta tillvara på järnet maximalt, tex vitkålsallad, paprika eller varför inte ta lite kiwi och jordgubbar till efterrätt?

Smaklig måltid!

Burlesque

Igår var jag och lillsnurpan på barnvagnsbio. Förstås inte samma filmupplevelse som en ”vanlig” biovisning, men mycket uppskattat av mig ändå eftersom det inte direkt blir några biobesök annars. Det SF hade valt ut åt oss föräldralediga denna vecka var Burlesque.


Det jag läst om filmen innan var knappast smickrande och en film med Christina Aguilera låter ärligt talat inte så lockande. Jag är dock lite svag för musikaler så av den anledningen så tänkte jag att jag nog skulle stå ut. Det gjorde jag också, men inte så väldigt mycket mer. Dans och sång var väl hyfsat underhållande, men absolut inte så bra som man kunde önskat. Men jämfört med handlingen i övrigt, och Aguileras fjomsande, så var det toppnivå.
Att Ali (Aguilera) först framstår som en oerhört reko tjej som är den justaste du kan hitta och målmedveten som sjutton – ska minsann klara sig själv, till att drälla runt och kräva övertagandet av lägenhetsinnehavarens sovrum, var en snabb och konstig vändning då hon i övrigt gav sken av att fortsätta vara den bussiga tjejen. Som Sean (Stanley Tucci) säger; ”hon är fin även på insidan”. Ja, tänk va?!

Att ägarinnan Tess (Cher) ber sin gamla vapendragare Nikki (Kristen Bell) att gå hem när hon är onykter kan jag inte låta bli att gilla. Alltför ofta framstår alkohol som så oerhört kul och bra, men här är det alltså inte ok. Tills problemen blir för jobbiga för Tess själv. Då behövs inte ens glas, då är det halsa direkt ur flaskan som gäller… Filmen sa emot sig själv gång på gång.

Nä, någon större upplevelse var den knappast. Jag gillade dock verkligen Sean som spelade Tess gayvän. Men det största var nog när Cher sjöng. Hur hon lyckas göra det med sitt stelopererade ansiktet är en gåta. Otroligt.

Civilkurage, försvar av barn

Idag hände en sak som jag tycker var väldigt glädjande. En vilt främmande människa tog mod och tid till sig för att försvara ett för honom okänt barn. Sånt gillar jag!


Det hela hände idag när min dotter var med och spelade in ett program för Bolibompa, Hemliga klubben med Tant Lyckra. Det hela gick ut på att hon skulle bli utskälld av en man vilket hon alltså blev massor av gånger denna dag. Det som var väldigt härligt att uppleva var att det kom fram en kille som verbalt gav sig på ”den arga gubben” och försvarade barnet. Rätt så argt ifrågasatte han mannens beteende och undrade ”ser du inte att det är ett barn!?!?” och ville ”skydda” henne. Självklart blev han lugnad med förklaringen att det var en tv-inspelning varpå han något generad gick därifrån.

Men jag tycker inte att han ska vara generad. Jag tycker det var helt underbart att se att folk faktiskt bryr sig. Alltför ofta läser och hör man om hur människor, och kanske allra värst, barn far illa. Nu var ju inte detta alls så hemskt jämfört med andra övergrepp som barn dessvärre drabbas av men tycker ändå det är glädjande att folk bryr sig när de ser någon fara illa. Nu var det ”bara” en utskällning, men ändå…

Jag hoppas innerligt att det finns fler som denna man idag, och att de hjälper till att observera när barn runt om oss far illa. Barn ska aldrig behöva bli utsatta för övergrepp, varken verbala eller fysiska.

Dagen i dag var en väldigt bra dag. En rolig inspelning, min dotter väldigt glad och teamet nöjt med resultatet. Och att mitt i detta roliga få se en gnutta av en okänd människas civilkurage, det kändes verkligen toppen.

Efter avslutad inspelning beundrade vi förstås några av de 4 000 minimellos som blivit inskickade. Familjens minsting ville förstås helst röja sönder alla…


Vegomat för miljöns skull?

Grönsaker i skålar på en stor skärbräda

Igår läste jag en tweet av Björn Gadd (som även bloggar här) som informerade om att det finns 74 matlagningsprogram på tv just nu och att antalet med vego eller ekoinriktning var noll. Jag tyckte detta lät konstigt då jag upplever ett allt större intresse för vegmat vilket jag tycker är bra.

Jag RT:ade därför tweeten och fick tillbaka synpunkter om att det finns andra saker som är mycket viktigare att tänka på än vegmat om man vill värna om miljön. Min vän sa såhär: ”Vill man bli miljömedveten tycker jag onödig konsumtion är sjukt mycke värre. Bättre att ha koll var varorna kommer ifrån, hur de hanteras och vilken påverkan de har på väg till mitt hem eco eller inte. Är jag miljömedveten när jag handlar eco-morötter i en ny jacka, hur tillverkningen på den jackan påverkat miljön tänker inte många på!”.

Jag håller fullständigt med henne och önskar att fler tänker så. Hemma hos oss är det en självklarhet att inte konsumera i onödan. Självklart skulle säkert även vi kunna minska konsumtionen, även om alltid tänker på vad och hur vi handlar.

Sjukt många lever tyvärr som min vän påpekar. Det behövs helt klart bättring även där. Men om man börjar med mat eller annan konsumtion är kanske som start oväsentligt, bara man tar sig i kragen och gör något. Lite är bättre än inget.

För att återkoppla till matlagningsprogrammen så borde det väl ändå vara så att det finns tillräckligt med intresse för att ha ett med vegoinriktining? Eller har jag helt fel? För de som vill börja laga lite vegmat – oavsett om det beror på egna hälsoskäl, djurens rätt eller miljön – men inte vet var de börjar kunde ju det vara en hjälp på traven.

För att köpa strumpor bör du ange kön

Inlägget på Dennyabloggen är onekligen bra och viktigt. Jag har också retat mig något otroligt på detta och är väldigt glad över att det fått så pass mycket uppmärksamhet som det har. En annan sak som är minst lika irriterande är hur man i vissa butiker helt går efter färgval om man frågar efter något. H&M är väl de som är allra värst i sammanhanget uppdelning av flick respektive pojk. Om man går in där och frågar efter något så könsneutralt som tex ett par strumpor i stl 98 så får man inte svar på vart det finns utan motfrågan ”flicka eller pojke”? Vad har det möjligen med saken att göra? Uppdelningen är verkligen hemsk!


Polarn o Pyret tycker jag är ett exempel på hur man faktiskt kan förbättra något i denna fråga. De och flera andra satsar mer på unisexkläder vilket jag tycker är bra. Men man har onekligen lång väg kvar när så pass dominanta klädkedjor som H&M och Lindex helt gör kläder i färger som de tydligen traditionellt anser ÄR flick eller pojk. Och i olika stora storlekar – trots ”samma storlek”. Flickor får såklart gärna tycka om rosa för min del, men att ta för givet att man vill ha något i rosa ton för att det är en flicka och blått för pojke känns väldigt gammeldags. Eller det motsatta, att en pojke inte skulle vilja ha det.


Man kan också undra varför tex trumpor i färgerna rosa, beige, offwhite har volangkanter på sig medan de i blått och grått har ”vanliga” kanter på H&M. Tyvärr känns det ibland som att det är lång väg kvar för att komma vidare ut ur de gamla könsstereotypa tankegångarna som finns hos klädföretagen där ute…

Näringsintaget ok. Skönt.

Broccoli på bord med texten Barn + vego = sant ovanpå

Har nu varit hos dietist med min son. Glädjande nog fick vi med beröm godkänt. Han får mer än väl i sig all den näring och proteiner han behöver. Det enda som behövde förbättras är att han behöver lite mer fett eftersom han fortfarande växer och är så smal (vilket alla mina barn är) och att mellanmålet på förskolan bör förbättras.

Än en gång kan en således konstatera att en inte alls behöver få i sig för lite näring bara för att en är vegetarian eller vegan, ens om en är barn, bara en ser till att äta mångsidigt och tänka på alla olika näringskällor. Och det gäller ju faktiskt alla. Rätt logiskt va?

Dietisten påpekade att snarare så ligger många ”allätande” barn i riskzonen. Då föräldrar till dessa barn ofta tror att de får i sig allt de behöver bara för att de äter ”allt” när de i själva verket inte alls gör det. Jag känner inte många vars barn äter ordentligt med till exempel fisk, men ser då föräldrarna till att ge dem något annat istället? Nej, ingen jag nånsin hört talas om. Dessa ”alllätande” barn som sitter och petar bort fisk och annat som kanske är dessa barns främsta näringskällor och sedan inte får något annat får självfallet inte i sig tillräckligt med näringsämnen med mera men det talas det inte om. Bara att ”man inte klarar sig på en veg-kost”, vilket är märkligt att de kan hävda när vegetarianer ofta är mer medvetna om näringsintaget än andra – just för att försäkra sig om att alla behov tillgodoses.

Att ge sina barn en varierad veg-mat med en bredd som gör att en täcker det behov barn och vuxna har, borde väl inte vara så provocerande? Jag tycker istället fler borde tänka till på hur mycket sina barn får i sig när de dag efter dag serverar fisk, kött eller liknande, där barnen inte äter mycket mer än kanske potatisen eller de färdigköpta köttbullarna. Hur mycket vitaminer och näring är det i dem? Alla vill väl sina barns bästa och att både de mår bra. Så fram för lite mer tolerans och acceptans tycker jag – oavsett om en själv väljer veg eller inte.

Nu återstår bara förskolan som alltså behöver bättra sig. Vi skickar ju med matlåda till lunchen, men mellanmålet ska de stå för. Får se hur det går med den saken. Mjölkfritt mellis är det ju många barn som får, så varför ska inte mitt barn få det?

Pans Labyrint + Inception

Har nu lyckats med att se två stycken filmer och filmer som jag trodde skulle vara väldigt olika. Men så här i efterhand är det ganska lustigt hur många likheter de hade. Inget som den som ser mycket film kanske skulle reflektera så mycket över, men jag som knappt sett någon film sista tiden kan inte låta bli att förvånas över de liknande drag de båda hade. Att först se Pans Labyrint – en film jag länge velat se – och sen dagen efter se Inception på ”tom (film-)mage” lyfter fram de gemensamma nämnarna.

Likheterna mellan dem, som pockar på min uppmärksamhet, skulle som sagt inte vara så påtagliga om jag sett fler filmer mellan men nu kan jag inte låta bli att förena dem båda med sina labyrinter, familjetragedier och drömspel. Manus och skådespelare likaså. Ivana Baquero som spelar flickan Ofelia i Pans Labyrint väcker onekligen mina känslor. Kan inte låta bli att bli tagen av hennes önskan och sökande. Det samma med Cobbs (DiCaprio) längtan efter sin hustru i Inception.

Pans Labyrint levde upp till mina förväntningar förutom att jag trodde att den skulle vara läskigare än vad den var. Råheten och ondskan var i och för sig läskig nog. Ren och skär ondska kan väl inte te sig på annat sätt än läskigt antar jag. En snygg film som jag förstår måste varit en riktig njutning att se på stor duk.

Inception vill jag se om, gissar att det kommer att bli lite av en Matrix-upplevelse med den. Där filmen bara blev ännu bättre när jag såg om den och gissar att man med Inception likaså kommer att kunna se och uppleva mer av filmen om jag får se den igen.

Härligt att äntligen få njuta av lite film och även gilla det man ser. Hoppas det fortsätter så. Snart en ny vecka som ser skrämmande fullbokad ut och dessvärre även sjuka barn. Får se om det även finns utrymme för ytterligare filmupplevelser mitt i allt det.

Filmtajm önskas

Biostolar
För två veckor sedan så bestämde vi oss för att försöka få lillsnurpan, då 7,5 månader att sova på natten istället för att bara äta och härja runt med annat. Det har gått bra och har nu frigjort ett par timmar för mig innan jag ska gå och lägga mig. Jag tänkte mig att när det inträffar ska jag börja se film igen, en varje kväll. Så har det förstås inte blivit. De andra barnen tar ju sin tid, och den äldsta har vi även suttit och spelat spel med på kvällarna. Mycket trevligt, bättre nöje än att umgås med barnen finns ju knappast.
Men trots det måste erkännas att jag längtar efter att börja beta av lite i hyllan med alla osedda filmer. En (!) film har det i alla fall lyckats bli och utan att lägga energi på att välja så blev det bara den som stog närmast till hands. Det blev Robin Hood. Ja, vad ska man säga. Lycka över att få sitta och mysa i soffan, vilket inte hänt sedan innan bäbin kom. Men suck, kunde de inte gjort något bättre för alla miljoner de lagt på produktionen? Jag undrar tex hur det kommer sig att filmens Robin Hood såg ut att vara ca 50 bast redan innan han kom tillbaka hem? Det är väl en småsak i sammanhanget, det fanns onekligen mycket mer att önska. Men jag väljer att inte göra det, orkar inte. Hoppas helt enkelt att jag snart hinner se något bättre.

Det gjorde jag för övrigt i förrgår då jag var på babybio på Bio Rio och såg den avsevärt mycket bättre I’m still here. Rädd att jag skulle bli besviken med tanke på hur mycket man hört och läst om den men den var verkligen bra! Extremt underhållande att se Joaquin Phoenix förvandling till nedgången och tilltuffsad wannabe-hip-hopare. Arbetsskadad som man är så kunde jag inte göra annat än att fashineras av hela denna pr-grej som det blivit runt filmen tack vare hans ”förvandling” och tillkännagivande av att han skulle lägga av som skådis. Han och regissören, tillika svågern, Casey Affleck måste haft så vansinnigt roligt när de planderade allting. Jag önskar så innerligt att jag hade fått vara med! Well, den filmen bör ni se om ni inte gjort det, även om det blir svårt på duk nu. Tror att visningen på Bio Rio var den sista, nu får ni se den hemma istället – men se till att göra det!

Så, det återstår att se när jag lyckas se en film nästa gång. Snart hoppas jag. De osedda filmerna i hyllan är en blandning av gammalt, nytt, bra och dåligt är jag rädd, men se dem ska jag. Eftersom jag besitter ett drag av beslutsångest när det gäller privata val så är det väl lika bra att bara ta en film i högen. Och vad gäller bio så blir det ju samma där, då är det SF eller Bio Rio som väljer åt mig, babybiorepertoaren är ju (tyvärr) något begränsad.


Somrig bakning, gräddtårta och frallor

Varför inte pigga upp sig med en somrig gräddtårta? En ägg- och mjölkfri sådan förstås.

Minstingen fyllde 8 månader i lördags och det måste man såklart fira med tårtkalas, det gör vi ju varje månadsdag. 🙂 Började mogonen med härliga, nybakta bovetefrallor. Väldigt enkla och goda. Jag föredrar kraftigare bröd men å andra sidan trevligt när barnen äter ordentligt och dessa gillar de. Frallorna är gjorda på krossat bovete och fick jäsa över natten, enkla och goda.


Världens enklaste tårta, en sommarklassiker i vinterslasket.


Marsankräm med banan på första lagret och mosade hallon och grädde på det andra. Tog lite för mycket hallon där, de räckte som synes knappt till garneringen. Smällar man får ta… Får se vad det blir till 9-månadersdagen. 🙂

Tomatsoppa med pasta, mjölkfri

En skål med tomatsoppa toppad med pastasnäckor sedd uppifrån. Till höger en brödform med hårt bröd.
En av favoriträtterna här hemma är tomatsoppa och det finns det väl hur många recept på som helst. Tänkte ändå dela med mig av hur vi brukar göra. En mild och snäll soppa, skulle för mer kryddig smak kunna kryddsättas lite mer men det är så här barnen gillar den bäst. Och det är en fröjd att se dem äta av denna! Till och med mina kräsna barn sätter i sig både två och tre skålar av den. Så även om den är lite snäll är den också väldigt god.

Detta recept är lagom till ungefär fyra personer.

ca 250 g pasta

1 gul lök

olja till stekning

2 msk mjöl
6 dl buljong
1 burk/förp krossade tomater
3 msk tomatpuré
4 dl (havre)mjölk
5 nejlikor
salt och peppar

Koka pastan enligt anvisning på förpackningen.
Hacka löken och fräs den i lite olja i kastrullen. Strö över mjölet och rör runt. Häll över buljongen sakta och rör hela tiden. Tillsätt krossade tomater, tomatpuré, mjölk och nejlikor. Låt soppan koka upp under omrörning och låt sedan sjuda en stund.
Plocka upp nejlikorna och mixa soppan slät. Salta och peppra och värm på soppan igen om det behövs. Servera soppan toppad med pasta.

Hoppas ni gillar den. Kom gärna med andra kryddförslag. Byt gärna en del av mjölken till grädde!