Vego Eco

Snälla, sluta slänga

Jag blir så ledsen när jag läser att det slängs cirka 72 kg mat per person och år. Bara i Sverige. Det är väl knappast några nyheter, att det dessvärre slängs massor av mat vet vi sedan länge. Kanske inte exakt den siffran, men det är helt bisarrt att att det är så.

Jag fattar inte hur folk tänker. Det verkar som att det ligger djupt rotad egoism bakom detta. Att ”jag vill inte ha, jag har råd att köpa ny”. Allmänt att folk inte tycker det gör så mycket, ”det är bara några kronor, det har jag råd med”. Men det handlar inte bara om era pengar!!! Det handlar om allas våra resurser. Hur kan detta egoistiska tänkande ha tagit över så totalt? Om alla anpassar sina inköp efter åtgång så borde väl alla inse att vi sliter mindre på vår stackars planet.

Motpolen verkar vara att folk passar på att handla mycket när det är billigt, passa på när det är särskilda erbjudanden vilket resulterar i att det blir för mycket, går inte åt, blir gammalt och sedan slängs. Men varför köpa mer för att spara några ören när nästa mening innehåller det jag skrev inledningsvis? Fattar inte, handla billigt men skrävla om att man hellre slänger än att smaka om det ens har blivit dåligt?

Nu hårddrar jag givetvis detta, det är inte alls alla som säger så eller slänger pga köpt för mycket på erbjudanden men oavsett orsak och anledning vidhåller jag att det är egoistiskt tänkande. Sluta slänga! Smaka och lukta. Och frys in! Dela upp storpacken och frys in, samma sak med det som blir kvar efter middagen, lägg in det i frysen. Det är inte svårare än så.

Snälla, ni kan väl sluta slänga nu? Vad är det som är så farligt att lukta eller smaka på maten först? Vet inte hur många gånger jag hört folk säga att de inte gör det utan ”slänger direkt om det är samma datum som på förpackningen”. Fullständigt vansinne, hörde det helt nyligen på Nyhetsmorgon från en av programledarna. Botten, mer ansvarstagande än så tycker jag allt att man kan önska från en programledare.

Från och med nu tar ni hand om er mat, eller hur? Det mesta går att ta hand om, använd mjölk, grädde etc till någon maträtt så att det går åt, frys in resterna om det blev för mycket. Skiva brödet, frys in, dela frukt i mindre bitar och frys in, perfekt till smoothie. Till och med möglig ost kan tas om hand. Förhoppningsvis gör man något åt den innan den hunnit bli möglig, men om den nu blivit det, skär bort den möjliga delen, riv resten och frys in. Färdigt att ta fram till gratängen eller pizzan vid senare tillfälle. Har du små barn hemma så är det perfekt att ta små matrester att göra puré av och frysa in i lagom små portioner. Är du på restaurang, be om doggybag. Kom igen nu, fyll frysen med massa gott istället för att slösa bort!

Så snabbt och enkelt, här lite äpple som blivit över. Dela och frys in, ta till smoothien nästa gång, fungerar ju kylande också, extra gott en varm dag!

Sexig matlagning och lite rådgivning

Om man har funderat över jämställdheten i sitt förhållande och behöver lite vägledning huruvida man ska vara kvar i det eller inte så kan man få lite råd av Lotta Lundgren i hennes Sommar i P1.

Lotta pratar om mat och kärlek och hon menar att laga mat är en kärlekshandling och att man för detta kan behöva lite beröm. Hur ska man orka att ge och ge (laga och laga) om man aldrig får någon respons på det? Nä, det kan det ju ligga något i.

Det som Lotta tar upp vidare om kärlek och jämställdhet är så enkelt, så klart. Det är knappast något nytt hon kommer med, men som med så mycket annat så kan vissa saker behöva upprepas gång på gång. Och det är som bekant även så att ett budskap blir olika tydligt beroende på vilket sätt det sägs. Här sägs det så tydligt att ingen i ett förhållande som gör mindre än den andra borde kunna känna sig allt annat än usel. Om du lever med någon av kärlek – vilket jag hoppas att man gör – hur kan man då passivt låta den andra personen, den man älskar så mycket, ska dra ett mycket tyngre och större lass än vad själv gör? Lysande berättat!

För att koppla ihop frågorna kring matlagning och jämställdhet tas en intressant och viktig sak upp, nämligen sexualiseringen av ämnet. Att sex och gamla stereotypa könsnormer blivit så vanligt attribut i matlagningsprogram där män eldar, köttar och lyfter stekpannor. Kvinnor däremot har tårtfat under urringningen, bakar och slickar på vispar. Bedrövligt! Det är förstås bara trams detta vem som ”ska” laga en viss sorts mat. Larvigt, sorgligt och framför allt kan jag tycka att det är anmärkningsvärt att det är ett förhållandevis nytt fenomen. Hur kan detta ha uppkommit under de senaste åren? Hur kan detta ske när ”alla” hävdar att de arbetar för jämlikhet och mot objektifiering av kvinnan och vill motverka de gamla löjliga könsrollerna? Nej, det är dags för en uppryckning i köken och bland produktionsbolagen som gör dessa matlagningsprogram och reportage.

En annan sak jag reagerade på i programmet var att Lotta nämnde att folk kan tycka att det är obehagligt att tillaga viss mat, t.ex. stycka en kyckling eller rensa fisk. Det är sånt man kan höra ibland, precis som att många säger att ”det där kan jag inte se!!!” om det kommer upp bilder på tv om djurtransporter eller slakterier. Men snälla ni, vuxna människor, stå för sjutton för vad det är ni äter! Om ni gör ert val att äta denna fisk, rensa den då, Lotta berättar i programmet hur man gör, bara att sätta igång! Själv skulle jag inte kunna göra det, jag kan inte heller titta på dessa hemska inslag om matindustrin med djur inblandade. Men jag anser att jag inte heller behöver, jag kommer inte äta det. Men ni som gör det, kolla filmer, lär er stycka lilla kycklingen. Hur ska våra barn förstå och respektera andra varelser och vår mat om inte ens vuxna ”erkänner” vad det är som äts?

Oavsett vilken sorts mat du äter så är programmet underhållande och väl värt att lyssna på, tankeställare för den som funderar på sitt förhållandes vara eller icke vara.

Indisk mangogryta

En väldigt god och mättande gryta med vackra färger. 

Ingredienser, ca 4 – 6 pers
2 förpackningar chi chi (eller annat alternativ, t.ex. tzay el.dyl.)
olja att steka i
1 klyfta vitlök
1 tsk hackad ingefära
3 msk tomatpuré
lite garam nasala efter smak
ca 1 krm chilipulver
1 buljongtärning
2,5 dl havregrädde
2 dl havregurt
1 burk svarta bönor
150 g frusen mango 

Fräs chi chi några minuter i olja tills de är klara. Finhacka vitlöken och ingefäran. Fräs vitlök, ingefära, tomatpuré och kryddor i olja i en gryta. Smula över buljongtärningen, tillsätt chi chi och häll på grädde och havregurt. Låt puttra några minuter. Skölj bönorna och rör ner dem och mangon. Smaka av om du behöver krydda ytterligare. Servera med ris.

Den här rätten är glädjande nog en av barnens favoriter, härligt när det är annat än pasta som hamnar på favoritlistan.
Inspirationen till receptet har jag ursprungligen hittat hos Kung Markatta som jag har anpassat lite.

Det kränkta köttet

Korv med bröd, senap och ketchup

Den här debatten som blossat upp i samband med Way Out Wests beslut att bli veggo har framkallat så enormt mycket känslor. Som jag skrev i går kväll så tycker jag faktiskt att det är läskigt med aggressiviteten kring det.

Vad som blev nästa snackis var GT som fick lågvattenidén att dela ut gratis kött utanför festivalen. Totalt vansinne. Kan tänka mig hur snacket gick: ”alla dessa som är så arga över att inte få kött, fatta vad glada de blir om de får det av oss, vilken PR!”. Visst PR, men negativ sådan. Ingen kan väl (jo, köttförespråkare verkar ju inte sky några medel) tycka att det är ett bra beslut? Att de inte kan respektera en festivals önskan tycker jag är lågt, men att man sedan väljer att ge bort mat gratis till en köpstark målgrupp, det är verkligen knäppt.

Jag skulle vilja veta hur mycket pengar GT lägger på välgörenhet, är det stora summor som går till hemlösa, fattiga, barnfamiljer som har det svårt, osv osv. De har uppenbarligen budget för att göda tillresta festivalbesökare med inte allt för tunna plånböcker i alla fall. Kunde inte denna mat från början gått till bättre behövande? Då hade möjligen jippot kunnat utmynna i positiv PR.

Men jag fattar det ändå inte, ville helst tro att det var ett skämt. Här tar en organisation ett beslut som är bra för miljön och så gör en tidning det rakt motsatta. Rubbat! WOW vill minska klimatpåverkan och värna om miljön men GT raserar, summa noll. Som Supermiljöbloggen påpekar så står köttet för mer än 18 procent av de globala koldioxidutsläppen.

GT, varför väljer ni aktivt att utföra saker som går emot WOW och miljön? Vad säger ert företags policy kring miljöfrågor och välgörenhet? Att man SKA försämra, att man ska ge till de rika, inte de fattiga? Märklig policy, verkar inte vara en angenäm tanke.

Dessa tankar gick jag till slut och la mig med igår, nu på morgonen öppnar jag DN och läser den något raljerande krönikan om båtfylla och sojakorvar. Väl skrivet, det verkar som att man måste raljera för att det ska hamna på samma nivå som alla kränkta personer som tror att det är en mänsklig rättighet att få tortera och äta upp djur och ge sig ut på sjön i fyllan. Hopplösheten fyller mig när jag hör deras sorgliga argument.

Trevlig helg på er, hoppas ni får njuta av det ni vill, och med gott samvete. Oavsett vad du väljer att äta och dricka. Var bara ärlig och erkännande med dina val.

Veggobomb från Way Out West

I förrgår släppte Way Out West sin veggobomb. Det är väl vad man skulle kunna kalla det med tanke på det enorma hallå som har blivit som följd av det. Det har snackats oavbrutet på Twitter och varenda nyhetsmedie har plockat upp nyheten.

Jag tycker det är bra, bra att det lyfts fram att det faktiskt går att göra saker vegetariskt. Nu visar det sig att det inte är bara vegetariskt utan det kommer att finnas lakto-ovo-vegetarisk kost så alla livrädda animaliekramare borde kunna en liten, liten dos att hålla sig i liv med tills de kan få sin köttfix när de lämnar området.

Området ja, det är ju det som gör det så larvigt att vissa blir så upprörda. Det är bara ett område det handlar om. Det är inte hela stan, det är bara att knalla ut och gå till närmsta korvmoj så är det klart. Hade man inte gått ut med detta tror jag till och med att dessa festivalbesökare mycket väl skulle kunna ha köpt t.ex. en gryta med biff och gillat det. Men det sedan visat sig att det var inte en oxe strimlad där i, utan det var soja. Ofta är det ju så att om man inte vet det så tänker man inte på det.

Ett annat exempel på denna trångsynthet; kött är ju ett tillbehör, eller hur? Woken de äter på närmsta thaiställe, med sina grönsaker, nudlar, sås och – ja vadå? Blir denna komposition alltså omedelbart oätlig om det inte är kött i utan ”bara” sojastrimlor och tofu? Nej, tror inte det. Men de vill få det att låta så. Att bönor, ris och grönsaker mm blir omöjligt att förtära utan tillhörande djur.

Vad jag reflekterat över i samband med detta är två saker. Dels den som är från besökarna/privatpersoner där det verkar som att de allra flesta är positiva och tycker att det är bra. Och sedan de som inte gillar och det är de som är riktigt obehagliga. Jag tycker inte att de är obehagliga för att de är emot något jag gillar, alla måste väl få ha sin egen åsikt i frågan. Nej, det är det att de är så aggressiva. Så fruktansvärt arga och brutala i sitt sätt att framhäva sin avsky mot detta. Det skrämmer mig faktiskt att vissa är det. Även om man ogillar något, varför måste man bli så aggressiv? Vad är det med kött som är så känsligt? Kan man inte bara säga att man inte gillar det och så är det bra så? Vissa har hävdat att det är diskriminering och andra irriterat tyckt det varit hyckleri att gå ut med detta så nära festivalstart.

Ärligt talat tycker jag faktiskt att det är lite läskigt med denna aggressivitet. Det verkar vara sånt oändligt hat som sipprar fram. Ett hat som pyr över deras självklara rättighet att alltid ha tillgång till kött. Varför är det så? Hur har denna attityd skapats? Varifrån kommer detta att det är en rättighet, till och med självklarhet, att man SKA ha kött?

Gällande medierna så har jag reagerat på att det inte är någon vad jag har kunnat hitta som har talat om maten i sig. Ingen har passat på att i sammanhanget tala om djuren eller titta på den stora variation och bredd det finns av vegetarisk mat som alternativ. Det har istället varit två saker, dels den redan nämnda, hur arga många blivit och istället lagt fokus på det. Här hade det verkligen varit ett perfekt tillfälle att då komplettera med info om vilka ”köttiga” alternativ det faktiskt finns att äta. För det verkar vara okänt för många. (Nej, inte reklam för något specifikt, utan fakta om olika närings- och proteinkällor).

Den andra saken som lyfts fram är miljön. Och det med rätta. Way Out West lade själva fram det som motiv och självfallet är miljön en väldigt viktig aspekt i det hela. Genom detta beslut så minskar festivalens totala miljöpåverkan med ca 20 %. Och här kunde man även gått ett steg till och närmat sig frågan kring djurindustrin. Men det gjordes inte så jag får återigen be alla att läsa böckerna Äta Djur och Matens Pris.

Att klimatet påverkas enormt av djuruppfödningen är så självklart att jag blir förvånad över att människor kan reagera så här. Jag respekterar om folk vill ha kött, men de borde å andra sidan kunna vara lite öppna och ärliga; stå för vad de äter, erkänna vilket lidande som ligger bakom och vilken belastning det är för miljön. Istället för att bli arga.

Den här bilden är från Djurens Rätt. Den säger en hel del, eller hur? Enkelt och tydligt. Och om man då inser vidden av det, en enda dag per vecka innebär 20 miljoner djur, då kan man ju bara föreställa sig vilken omfattande industri detta är. All uppfödning, allt djurfoder, alla transporter, alla utsläpp etc. Galet. Snälla, även om ni inte blir veg här och nu, var i alla fall så pass ärliga och inse konsekvenserna av vad detta ställer till med. Både för djur och miljö. Det är väl inte för mycket begärt?

Köttfritt på Way Out West

Jo, ni läste rätt! Är det inte helt fantastiskt?! Att en festival gör en så tydlig markering att man gör hela festivalen till en ”köttfri zon” som Metro uttrycker det, det är ju helt underbart. En otroligt fin markering, ett ställningstagande som fler borde ta efter. Hoppas verkligen att det blir så.

Klimatpåverkan kommer enligt beräkningar att minska med ca 20 %, hurra! Tyvärr kommer jag inte själv att vara där men ni som är det får se till att passa på att njuta ordentligt av maten, så härligt att kunna välja fritt och slippa kliva in i oset av grillad gris.

Ett annat tips när jag ändå är igång är att se den prisbelönta filmen Searching for Sugar Man som visas på festivalen.

Searching_for_sugar_man

Ha det så trevligt alla ni som kommer att vara där och tack ni på Way Out West som tagit detta hedervärda initiativ. Här talar vi inte bara om en köttfri måndag, utan köttfri torsdag, fredag och lördag. Heja er!

Bär från kolonilotten

Igår började jag jobba igen, nu är min härliga semester slut. Men innan dess var vi på besök på min pappas kolonilott. Barnen var överlyckliga över att kunna frossa totalt i hallon. Fanns massor! Även rejält med rabarber, stora sådana också till minstingens förtjusning.
 

Fika, hallon och sockerkaka!


En ny kompis.
 
Det fanns också vinbär i mängder! Det var bara att plocka och plocka och ändå verkade det finnas lika mycket kvar på buskarna. Vad som kraftigt förvånade mig var att jag tyckte om att plocka bären. Visst, vansinnigt roligt var det väl inte, men jag gillade det ändå någonstans. När jag var liten hade vi vinbärsbuskar på tomten och jag avskydde dem! Verkligen avskydde. Bären var äckliga och tråkigare göra än att plocka dem gick inte att komma på. Men man ändras tydligen. Nu uppskattar jag förstås det färska, närodlade, nyttiga och det trevliga att kunna laga något gott.
 
Det mesta av hallonen gick åt till hallon- och glassfrossa på kvällen men jag har nu massor av rabarber och svarta vinbär i frysen. Frågan är vad jag ska göra med dem? Jag har gjort en sats rabarbermarmelad redan, vad mer? Vinbären tänkte jag göra saft av, kanske gelé, men har aldrig gjort det och måste ta steget att kolla upp vad jag behöver.
Jag vet inte hur många timmar jag suttit på bänken bredvid spisen när jag var liten och tittade på när farmor kokade saft. Jag kan nästan känna doften än. Det är härliga minnen.

Jag får sätta mig och läsa på lite nån kväll. Är det nån som har nybörjartips på att safta och sylta så tar jag gärna emot. Eller tips på annat gott att göra också för den delen. Har inte bestämt mig ännu.

Rågsurdegsbröd över natten

Avnjut en ljuvligt god frukost med nybakat bröd. Enkelt och så gott!

2 bröd, ingredienser:
4 dl vatten
250 g rågsurdeg
10 g jäst
600 g vetemjöl special
100 g grovt rågmjöl
15 g (knappt en matsked) mörk sirap
10 g havssalt
 
Blanda allt utom saltet och kör i maskin 10 minuter på låg hastighet. Tillsätt saltet och kör i ytterligare 3 minuter. Täck bunken och låt jäsa i 30 minuter.
 
Ta upp degen på mjölat bakbord och dela den i två delar. Lägg dem i jäskorg (om du inte har jäskorg kan man lägga handduk på sidorna för att stötta upp bröden lite). Täck och ställ i kylen att jäsa över natten.
 
På morgonen, ta ut och låt jäsa i rumstemperatur 1 timma. Sätt ugnen på 250°C med plåten inne.
 
Lägg upp bröden på bakplåtspapper, snitta och in i ugnen. Grädda i 250°C i 10 minuter. Sänk till 225°C och grädda i ytterligare 30 – 35 minuter. Beroende på ugn så kan man behöva sänka till 200 grader sista 5 – 10 minuterna. Håll koll på brödet så att det inte blir bränt utan bara får fin skorpa.
 

Blåbärspaj i skärgården

Jag har kommit hem efter en liten semestertripp till vår vackra skärgård. Måste säga att trots den korta vistelsen så har jag lite bakningsabstinens. Det enda jag lyckades få till var en paj. Vi gick ut för att plocka blåbär, men det gick inget vidare. Det fanns bra mycket mer mygg än blåbär kan jag lugnt meddela. Plockade några så fort det gick med ett väldigt skralt resultat. Men brist på både verktyg och ingredienser så fick det bli en enkel paj som helt enkelt ”kavlades” ut med händerna. Det går ju det med, men snyggare har jag väl sett men vad gör väl det när man väl lägger upp det på fat och dränker i vaniljsås?

 
Lite smör och mjöl har väl de flesta (?) tillgång till och om då naturen kan bjuda på fyllningen så blir det ju faktiskt lite fika även om man reser iväg.
 

Recept:
150 g smör
3 dl mjöl
ca 2 – 3 msk vatten
ca 4 dl bär
1 msk potatismjöl
2 msk socker
 
Fördela smöret med mjölet och tillsätt sedan vattnet och knåda ihop till en smidig deg. Tryck ut i en form. Spara ev lite av degen för garnering.
Rör ihop bär, potatismjöl och socker och häll detta i pajformen. Lägg över ev garnering och grädda i 175°C i ca 25 minuter.
 
Mängden bär respektive potatismjöl och socker kan såklart anpassas till hur mycket bär man har/vill ha samt hur söt paj man föredrar.
 
Nu kommer vi alltid tänka på detta tillfälle när vi äter blåbärspaj framöver, härligt med händelser som förgyller smaken nästa gång. Reseminnen är just vad Månadens sötsak är denna gång.

Några dagar med salt vatten

Några dagars tystnad här beror på att vi har njutit av Stockholms vackra skärgård. Det har varit dagar utan dator och även (nästan) utan kamera också skulle det visa sig. Hade inte laddat batteriet till kameran innan vi åkte, så det blev helt enkelt till att fota med telefonen… Nåja, sånt händer.

Underbart har det varit trots ett mycket varierande väder. Hagel- och regnvädret som drog förbi över Stockholms såg vi som den här mörkblåa väggen.

Hoppas ni har haft det bra under tiden. Ha en fortsatt skön sommar!